Åskskydd
för enfamiljs- och fritidshus
Den här beskrivningen
gäller bostadshus, vars höjd inte är högre än
10 m och som är mindre än 20 m långa eller breda.
Sannolikheten att en villa
skall träffas direkt av blixten är relativt liten. Direkta blixtnedslag
sker dock varje år i byggnader. Skydd mot detta är endast möjligt
genom att förutom åtgärderna i grundskydd
även förse byggnaden med jordtag, helst i form av en ledning
i marken runt byggnaden, en så kallad ringledare,
samt med lämpligt placerade metallinor på tak och väggar
fram till ringledaren, se (takledare)
Exempel på en åskledarinstallation visas nedan
(fig. 1). Det är även viktigt att större metalldelar
i byggnaden kopplas samman med åskledaren, se
fig. 2, för detaljer i utförandet hänvisas till gällande
normer.
Vi rekommenderar att självbyggare anlitar en kunnig konsult för
slutbesiktning av åskskyddet så att eventuella felaktigheter
kan rättas till.
Åskskyddet skall skydda
byggnader, personer och material vid direkt blixtnedslag i byggnaden eller
dess omedelbara närhet. Det skall också förhindra att
inkommande ledningsburna blixtöverspänningar ger upphov till
brand. Om man vill ha fullgott skydd åt elektronik eller känslig
elektrisk utrustning erfordras i regel kompletterande åtgärder.
Hur
skyddas huset mot blixtens verkningar
Åskskyddets uppgift
är att fånga in blixturladdningen och avleda blixtströmmen
från byggnaden ned till mark utan att skada uppstår.
För att åstadkomma ett effektivt skydd måste man sammankoppla
åskskyddsanläggningen med husets installationer och större
metallföremål. Åskskydddsanläggningen omfattar ett
yttre och ett inre åskskydd. Det yttre skall fånga
in blixten och avleda största möjliga del av blixtströmmen.
Det inre åskskyddet skall förhindra okontrollerade gnistor
mellan metalldelar i huset eller mellan åskskyddsdetaljer utanpå
och metall inuti huset. Här innefattas också skydd av el- och
teleledningar.
Åskskyddsanläggningen
omfattar följande delsystem:
Yttre
åskskydd |
A |
Takledarsystemet
med uppfångare fångar in blixturladdningen och tar upp
den energi som utvecklas i inslagspunkten minskar kraftigt risken
för antändning eller annan skada. Takledarsystemet skall
vidare på effektivaste sätt fördela blixtströmmen
till nedledarsystemet. |
B |
Nedledarsystemet
leder ned blixtströmmen från takledarsystemet och fördelar
strömmen till jordledarsystemet. Nedledarna får då
inte bli så varma att de orsakar antändning eller sprängning.
|
C |
Jordledarsystemet
avleder blixtströmmen till jord. Jordledarsystemet skall vara
så placerat att risken för uppkomst av skador på
andra installationer i marken genom sidourladdningar eller korrosion
blir så liten som möjligt. |
Inre
åskskydd |
D |
Anslutningsledarna
förhindrar farliga gnistor mellan husets inre metalliska installationer
och yttre åskledaren. Anslutningen sker direkt eller via överspänningsskydd. |
E |
Överspänningsskydd
Ventilavledare begränsar överspänningar i elkraftinstallationen
och gnistgap (gasurladdningsrör) begränsar överspänningar
på svagströmsinstallationen. |
Val
av material
Den materiel som bör
användas för åskskydd måste alltid anpassas bl.
a till den byggnad där åskskyddet skall installeras. Kramlor
t ex som används för fastsättning av linor på tak-
och väggar väljs alltså olika för trä- och tegelfasader,
för papp- och tegeltak etc. För självbyggaren kan närmare
detaljer hittas i en katalog över åskledarmateriel som du kan
ta del av hos din elinstallatör där du också kan köpa
materielen. Diskutera med din elinstallatör det finns en mängd
olika komponenter på marknaden som kan användas alternativt.
Ovan
jord kan som ledare för blixtströmmen användas varmförzinkat
stål, aluminium, koppar eller eventuellt speciallegeringar av dessa
metaller. Korrosions- och mekaniska risker gör att aluminium endast
bör användas i form av tråd eller band.
Under
jord kan galvaniserad stållina användas men galvaniserad
ståltråd eller band har längre livslängd. Koppar
i jord är mycket motståndskraftig mot korrosion men kan förorsaka
angrepp på ledningar av annat material i marken, tex stål-
eller blymantlade kablar och gas- eller vattenledningar. Koppar bör
därför inte användas utan speciella skyddsåtgärder
om risk för korrosion på ledningar föreligger. Detta
innebär i praktiken att stål bör väljas i största
möjliga utsträckning. En översikt över blixtledarmaterial
framgår av tabell
1. Observera att plåttak med minst 15 mm höga ståndfalsar
och med mindre än 1 m inbördes avstånd mellan falsarna
kan ersätta särskilda takledare.
Alla ledare i en åskskyddsanläggning leder inte så stora
strömmar som blixtledarna. I anslutningsledarna flyter en mindre
ström för att utjämna spänningar och förhindra
gnistor.
De kan därför dimensioneras klenare (se tabell 2).
Tabell
1: Minsta rekommenderade area för
blixtledare för villor och fritidshus |
Material |
Minimiarea
mm2 |
Anmärkning
|
ovan
jord |
under
jord |
Rundstål
(galvaniserat) |
25 |
50 |
Minst
1 mm tjocklek |
Stålband
(galvaniserat) |
25 |
50 |
Minst
1 mm tjocklek |
Stållina
(galvaniserat) |
25
|
50 |
|
Aluminiumtråd
|
25 |
--* |
|
Aluminiumband |
25 |
--* |
Minst
1 mm tjocklek |
Koppartråd |
16 |
16 |
|
Kopparband |
16 |
16 |
Minst
1 mm tjocklek |
Kopparlina |
16 |
16 |
|
Sömsvetsade
tak och väggar av rostfritt stål |
|
|
Minst
0,3 mm tjocklek |
Plåttak,
oavsett material |
|
|
Minst
0,5 mm tjocklek |
*ej användbart
Tabell
2: Minsta rekommenderade area för
anslutningsledare |
Material |
Minimiarea
mm2 |
Anmärkning
|
ovan
jord |
under
jord |
Stål |
16
|
25 |
|
Aluminium |
16 |
--* |
|
Koppar |
10
|
16 |
För
anslutning av ventilavledare skall koppar med minst 16 mm2 area användas |
*ej användbart
Övriga åskskyddsmateriel
såsom skarvdon, fästdon, anslutningsdetaljer, överspänningsskydd
osv bör ur mekanisk synpunkt vara rejält dimensionerade. En
skarv på en lina måste ha samma hållfasthet som linan.
Stora snömängder på tak eller påkänningen vid
själva blixtnedslaget får inte orsaka skada på åskskyddsanläggningen.
Lämplig materiel kan köpas genom elinstallatörerna som
också oftast kan ge kompletterande praktiska råd.
Allmänna
regler för utförandet
För såväl
tak-, ned- som jordledare gäller att dessa bör placeras med
så stor symmetri som möjligt. Härigenom minskas väsentligt
de överspänningar som byggnaden utsätts för vid blixtnedslag.
|
Förläggning
av takledare
Blixten skall endast träffa åskledaren. Takledaren
måste därför förläggas enligt följande
huvudregler: |
1 |
Ingen
punkt på taket får befinna sig mer än 10 meter
från takledaren. |
2 |
Takledaren
förläggs på takets högsta delar, såsom
på nockar etc. |
3 |
Alla
metallföremål på yttertaket med större
mått än 0,5 meter i någon riktning skall anslutas
kortaste väg till takledarsystemet. |
4 |
Uppskjutande
föremål av oledande material och större än
0,5 m förses med uppfångare som ansluts till takledarsystemet. |
5 |
Uppskjutande
metallföremål, som har förbindelse med byggnadens
inre, tex ventilationsrör, skall anslutas kortaste väg
till takledarsystemet, även om den uppskjutande delen är
kortare än 0,5 meter. Anslutning skal ske på takets
yttersida. |
6 |
Takfönster
i plan med taket med metalldetaljer större än 1 m
i dimension ansluts kortaste väg till takledarsystemet. |
Förläggning
av nedledare
Följande huvudregler bör iakttagas: |
1 |
Ingen
punkt på yttervägg bör ha mer än 10 meters
avstånd till nedledare. |
2 |
Nedledare
förläggs som direkt fortsättning på takledare.
Slingor och krökar bör undvikas. |
3 |
Stora
metallföremål på yttervägg, såsom
balkonger, brandstegar ansluts kortast lämpliga väg
till nedledare eller direkt till jordledare om detta är
lämpligare. |
4 |
Varje
byggnad skall ha minst 2 nedledare. |
Förläggning
av jordledare
Markens förmåga att avleda
blixtström är avhängig av översta markskiktets
sammansättning och fuktighetshalt. Åkerjord är
tex utmärkt ur åskskyddssynpunkt, medan berg ger
stora problem. Följande riktlinjer kan tillämpas när
man förlägger jordledare till åskskyddsanläggningen: |
1 |
Normalt
förläggs runt husgrunden på någon meters
avstånd en ringledare. Den bör om möjligt förläggas
på ett djup av minst 0,5 m |
2 |
Om
ringledaren placeras på eller i dåligt ledande mark
(berg, sand osv) är det fördelaktigt om några
extra blixtledare dras ut från byggnaden 10 - 30 m mot
mark som bättre kan avleda blixtströmmen (åkerjord).
Dessa blixtledare, de sk utlöparna, kan anslutas antingen
direkt till nedledarna eller till lämplig punkt på
ringlinan och kan avslutas med ett vertikalt jordspett, rör
eller dyligt för att erhålla bättre kontakt
med djupare jordlager. |
3 |
Till
jordledarsystemet ansluts alla till byggnaden inkommande metalliska
ledningar för vatten, gas, avlopp, tele och el. Anslutningen
sker direkt eller med hjälp av överspänningsskydd. |
Beträffande
anslutning av el- och telesystem se anslutningar |
|
Bilder
till vänster: Exempel på tak- och nedledare förläggning
vid olika takformer |
|
Anslutningar
Anslutning av el-installation
I samband med blixtinslag till åskledaren föreligger alltid
risk för antändande sidoöverslag mellan åskskyddet
och husets inre installationer. Åskledare och elkraftsystem skall
därför alltid sammankopplas i elcentralen med en sats ventilavledare.
Dessa skyddar även för överspänningar som i samband
med åskväder kommer utifrån nätet och är särskilt
viktiga vid kraftig överspänning när matning sker genom
luftledning. Ventilavledare får endast anslutas av behörig
installatör.
Anslutning av telefonledningar
Telefonledningar som inkommer till åskskyddad byggnad skall alltid
anslutas till åskskyddet för undvikande av okontrollerade gnistor.
Anslutningen sker i regel med speciellt överspänningsskydd som
tillhandahålls och monteras av teleleverantören. Telefonledningar
skall införas i huset nära elkraftcentralen.
Anslutning av VVS-system
VVS-ledningar av metall såsom kall- och varmvattenledningar, avloppsrör,
värmeledningar och ventilationsrör sammankopplas i byggnadens
nedersta plan och ansluts till ringledaren. Hör alltid efter med
vattenverket om åskskyddsjordledare får anslutas till inkommande
vattenledningar. Expansionskärl, värmeisolerat med brandfarligt
material och fasthållen med metallnät, överkopplas med
blixtledare.
Anslutning till andra metallföremål
För att inte stor spänningsskillnad skall kunna uppstå
mellan åskskyddet och större metallföremål nära
åskledaren skall även takrännor, stuprör, stegar,
TV-master etc av metall anslutas till åskskyddet.
Övriga svagströmsinstallationer
Ev anslutning bör bedömas av fackman i samband med slutbesiktning
av anläggningen.
Exempel
Nedanstående
är endast exempel på åskledarmateriel. Antalet kramlor
som erfordras för infästning av åskskyddslinor på
tak och väggar varierar med ledarens styvhet. Normalt används
1 kramla per 1 till 1,5 meter ledare. Överspänningsskydd för
elmatningen till din villa (ventilavledare) samt överspänningsskydd
för den inkommande telefonledningen är nödvändiga
för att en åskledaren skall kunna fungera som avsett vid blixtnedslag
i byggnaden eller i dess direkta närhet.
Fig. 1 Exempel på
utvändiga åskskyddsåtgärder för villa. För
att åskledaren skall bli komplett fordras även invändiga
skyddsåtgärder såsom överspänningsskydd på
el och tele (ventilavledare och gasurladdningsrör). Såväl
ventilavledarna för elinstallationen som gas-urladdningrören
för telefonen placeras lämpligen vid elcentralen. Markerade
rektanglar på ringlinan är mätbrunnar där ledningarna
kan kopplas isär för mätning.
För installation av ventilavledare
rekommenderas att dessa placeras i en tät plåtkapsling med
s k normskena. I fig. 1 visas exempel
på yttre åskskyddsanläggning för en villa. För
överspänningsskydd för telefonen rekommenderas att Telia
anlitas för att installera skyddet för telefonledningen. Observera
dock att den behörige installatör som installerar ventilavledare
på elinstallationen bör kontaktas av Telia-montören för
att överenskomma om lämplig monteringplats för teleskydden.
Telia tillämpar fast pris för insättning av gasurladdningsrör,
för närvarande (mars 1999) 1995 kronor. Skulle det vara nödvändigt
att flytta teleledningen tillkommer denna kostnad.
Fig. 2. Exempel på
anslutning av större metallföremål till åskledare.
I varje nedledare bör anordnas mätkopplingar (anordning så
att ledningen kan kopplas isär).
Exempel
på lämplig materiel för åskskydd
Exempel
på materiel för grundskydd |
Ventilavledare
3 st |
T
ex VM 280 best.nr. E52 712 30 |
Kapsling
till ovanstående (plåt) |
T
ex E 2527700 |
Jordspett
komplett 3 st |
E
06 322 35, 1 st E 06 322 03 (för normal mark) |
|
|
Tillbehör
för neddrivning av kopparlina (16-70 mm2) i mark |
Slagbult |
E
06 322 15 |
Härdad
stålspets |
E
06 322 07 |
Jordlina
25 mm2 koppar |
E
06 222 25 (erforderlig längd) |
|
|
Exempel
på materiel för taklina, nedledarlina etc.
|
Taklina,
nedledarlina, lina i mark |
Ovan
mark E 06 222 25 koppar 25 mm2 |
|
|
Tillbehör
för neddrivning av kopparlina (16-70 mm2) i mark |
Slagbult |
E
06 322 15 |
Härdad
stålspets |
E
06 322 07 |
Jordlina
25 mm2 (koppar) |
E
06 222 25 (erforderlig längd) |
Kramlor
(se katalog hos elinstallatören) |
E
06 802 00, E 06 803 70-72, E 06 802 52 |
Kramlor
väljes efter tak- och väggmater |
E
06 802 04-06, E 06 802 12-31 |
PUS-skena |
E
06 806 03 |
Undersökningskopplingar |
E
06 510 12 2 st |
Rörklämma
24-114 mm2 |
E
06 804 05 (för anslutning av TV-antenn mm)
|
|